Genbanksansvarig

Marie Jansson Edespong, 070‑433 56 69
Helst SMS, så återkommer jag så snart som möjligt

Mårten Nordhall, 070‑210 37 50,
Mobil eller SMS

E-post:
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. 
(mejladress går till båda två)

Genbanks ansökan 
kan skannas in och mejlas till
  Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. 
Eller postas till:
  Marie Jansson Edespong 
  Dannäs Väderås 1
  331 72 Forsheda

Du som är genbank kan läsa mer om hur vi jobbar på sidan
Vid frågor kontakta / vem gör vad!

Värmlandsfår har sin härstamning från Bengt Sonessons stora besättning i Osebol nära Stöllet vid Klarälven i norra Värmland. Han hade tagit över fåren efter sina föräldrar. Bengt hade sedan länge intresserat sig för får "av den gamla stammen" och köpte därför inte in några baggar av moderna raser. Han utökade istället sin lilla flock under 1970-talet med ett fåtal djur som han hittade på olika gårdar runt om i Klarälvsdalen, i Munkebol, Benteby och Branäs, alla var av "den gamla stammen".

När Bengt var liten hade hela byn sina får gemensamt i skogen och då blandades fåren vanligtvis även med andra byars får och det blev nytt blod i flockarna på det viset. I regel höll man inga vuxna baggar utan bagglammen fick betäcka tackorna innan de slaktades på hösten. Lammen föddes sedan tidigt på vintern, ofta redan runt jul. Fåren var oftast vita men någon gång kunde det bli svarta lamm. En del var grå eller "yset" som man kallade dem och det kunde förekomma bruna får i trakten. Bengt minns i sin ungdom att föräldrarna hade en behornad tacka. 

Under åren 1992-1996 togs också två typiska baggar från Hälsingland och en liten flock från Dalarna in i flocken. Lars Englund och Nils Dahlbeck hade stött på dessa under sina resor då de letade efter "färgade ryafår" och när projektet "horngumse" började. Bland annat hamnade en av dessa baggar hos Roger Strömborg, god vän till Bengt Sonesson, som under lång tid haft får från Bengts besättning. Ytterligare en liten grupp får från Anette Back Olsson i Lekvattnet, Värmland togs omhand. 

Värmlandsfåren är ganska små jämfört med produktionsfår men är en av de större raserna bland allmogefåren, både till antal och när det gäller kroppstorlek. Vuxna tackor väger mellan 45 och 85 kg, baggarna väger ca 50-90 kg. Mankhöjden är i medeltal 66 cm för tackor och 72 cm för baggar. Tackorna är goda mödrar och får oftast två lamm per gång, men trillingar förekommer. Ungtackor får vanligtvis ett lamm. Värmlandsfåren kan lamma tre gånger på två år. 

Färgen varierar mycket och finns i alla färger, vit, svart, brun, beige samt brokig/ skäck. Den brokiga/skäckfärgen hade inte Bengts får och räknas därför inte som en ursprungsfärg. Bengt hade ibland får med litet vitt inslag. Detta är en viktig aspekt i avelsarbetet att bevara Värmlandsfåren som de var.

Baggarna är behornade eller kulliga. De kulliga baggarna var vanligast men det förekom behornade baggar hos ursprungsfåren.

Ullen varierar i typ från rya till gobeläng och finullstyp, men även så kallad vadmalsull är mycket vanlig. Den är ofta mycket finfibrig, lämpar sig väl till hantverk och är mycket lätt att spinna och tova. 

Värmlandsfåren har en god flockkänsla och de blir ofta mycket trevliga och tama. De är duktiga betesdjur och äter gärna sly. Fåren passar bra i såväl små som stora besättningar. 

Värmlandsfåren bevaras i genbank av Föreningen Svenska Allmogefår sedan 1997.