fsa logoFöreningen Svenska Allmogefår

Gestrikefår

  

Snabbfakta

 

Ursprung

Mörtebo, Gästrikland.

Genbanksstart  

2000

Färg

Ljusgrå, svarta, brunaktiga, ofta brokiga och fläckiga.

Ull

Ryaull vanligast, även gobelängull. Manhår förekommer.

Horn

Både tackor och baggar kan vara behornade eller kulliga.

Vikt

Tacka ca 45 kg, bagge ca 60-70 kg.

Mankhöjd

Tacka 65 cm (medel), bagge något högre.

Antal lamm

Vanligtvis 2, även 3-4 och 1 förekommer.

Brunstperiod

Vanligen sensommar/höst.                                                                                                 

 


 



Genbanksansvarig

Claudia Dillmann, 070–231 39 92
Stina Ek Bredgård, 021–39 80 72
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. 
(mejladress går till båda två)

Genbanks ansökan 
kan skannas in och mejlas till
   Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.    
Eller postas till:
   Claudia Dillmann
   Saxenvägen 44
   762 97 Edsbro

 

Gestrikefåren kommer ursprungligen från Mörtebo i norra Gästrikland. Denna typ av får var förr vanliga i trakterna av Mörtebo, Lingbo och Järbo. 1994 köpte Anita Gröndahl och hennes sambo Sven Hägglund två tackor, ett bagglamm och ett tacklamm av Per Hansson, Åkrarna. Samma år köpte de även de sista sju tackorna och en bagge från ursprungsflocken hos Göran och Barbro Rydkvist i Mörtebo, Ockelbo, där man hållit fåren för ullens skull. De hade i sin tur köpt sina får i slutet av 1980 av Pelle Johansson, Gruvan, Åbrotorpen i Ockelbo 

Tackorna är små och lätta, väger ca 45 kg, medan baggarna ofta är lite större och väger ca 60-70 kg. Mankhöjden är i medeltal 65 cm för tackor och 69 cm för baggar. Tackorna brunstar på sensommaren mot hösten och får vanligtvis tvillinglamm men enfödda lamm, trillingar och fyrlingar förekommer.

Färgen hos Gestrikefåren varierar mycket och de är ofta brokiga eller fläckiga. En del lamm föds svarta, andra brunaktiga eller vita och ibland bleks färgen med stigande ålder. Både tackor och baggar kan ha horn men är oftast kulliga. Vid hornförekomst har tackorna små horn medan baggarna har stora.

Ullen är väldigt varierande men övervägande har fåren gobelängull eller ull av ryatyp, med långa vågiga täckhår och tät bottenull. Svansarna är korta och hos äldre djur ofta ullfria.

Gestrikefåren blir ofta mycket tama och keliga, såväl tackor som baggar, och är lätta att hantera. De är mycket duktiga att beta sly och passar utmärkt till bland- och skogsbete.

Gestrikefåren bevaras i genbank av Föreningen Svenska Allmogefår sedan 2000.