Genbanksansvarig

Malin Eriksson
Arvidsjaurvägen 880
946 40 Svensbyn
070-690 42 06
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Fjällnäsfår är en rest av det allmogefår som var vanligt i norra Sverige. Ursprungsdjuren kommer från Gunhild Stålnacke, Fjällnäs, Lappland. Byn ligger mellan Kiruna och Nikkaluokta. Gunhild Stålnacke flyttade till byn 1952 och träffade då sin blivande make. Som nygifta fick paret några får och en kvigkalv. Fåren var av den typ som fanns i grannbyarna och som kallades "kortstumpefår" efter sina korta svansar. 

Fåren fick klara sig själva under vår och sommar i den fjällnära skogen och samlades in under hösten då höbärgningen var avklarad för att ges möjlighet att beta återväxten. Den kraftiga och slitstarka ryaullen användes för att sticka bruksplagg såsom vantar, sockar, tröjor och varma underkläder som behövdes för det dagliga livet med hårt skogsarbete, renskötsel och som skydd för den stränga och kalla vintern. Vadmalen var mycket viktig, både för de bofasta och för samerna. Givetvis tog man också tillvara skinnen till olika ändamål såsom fårskinnsfällar som ofta syddes ihop vid fotändan till en sovpåse som var mycket vanligt hos samerna. Man har jämfört lokala hundraåriga fårskinnsfällar med dagens Fjällnäsfår och har då konstaterat att ullen ser identisk ut i både färgton och textur. 

Fåren har ett robust utseende,även om de är ganska små med kroppar som är korta och kompakta, anpassade till ett kallt klimat. Tackorna väger ca 30-40 kg och baggarna ca 30-50 kg. Mankhöjden är i medeltal 57 cm hos tackor och 63 cm hos baggar. De får ett eller två lamm och kan lamma två gånger per år. 

Fjällnäsfåren är vita med en gulton i ullen eller vita med svarta eller grå tecken. Under hösten och vintern kan fåren ha mörka huvuden med ljus mule men på sommaren bleknar de till vitt. En del lamm är rådjursfärgade vid födseln men bleknar till ljust kopparfärgade. 

Ullen är av ryatyp med varierande längd och lockighet men har mer bottenull och kortare täckull än ryafåret. Täckhåret har en vacker glans och bottenullen en mjuk och fin lyster. Tidigare förekom även så kallad "tyskull" hos en del får. Baggarna har ofta man med längre och grövre ull, även tackorna uppvisar man men den är inte lika tydlig som hos baggarna. Tackorna är kulliga och baggarna är kulliga eller har "lätta" horn. 

Fjällnäsfåren har en stark flockkänsla och är mycket vaksamma mot faror, både från land och från luften. Det finns alltid djur som håller vakt då andra betar och vid flykt är fåren samlade i grupp. Enligt traditionen har fåren fått klara sig själva under sommarhalvåret och har därmed utvecklats till en väldigt tålig allmogeras. 

Fjällnäsfåren bevaras i genbank av Föreningen Svenska Allmogefår sedan 2011.