Tabacktorpsfår 

 

Snabbfakta

 

Ursprung

Maj-Britt Persson och Arvid Nilsson, Tabacktorp, Västansjö Ekshärad, Värmland.

Genbanksstart  

2014

Färg

Vanligen vita, ibland färgade.

Ull

Varierar, men ofta mjuk och lockig.

Horn

Tackor kulliga, baggar kulliga eller behornade.

Vikt

Mycket små. Tacka ca 20 kg, bagge ca 30 kg.

Mankhöjd

Små till mycket små.

Antal lamm

Oftast 1 lamm.

Brunstperiod

Året runt.

 

 

Lta 2tackor

 

Lta 3tackor

 

Tabacktorpsfar-baggen

 

Genbanksansvarig

Rikard Andersson
Slöta Nolgården
52197 Vartofta
0708-962656 (kvällstid)

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Tabacktorpsfåren kommer från gården Tabacktorp i Västansjö utanför Ekshärad i Värmland.

 

Fåren har funnits på gården så länge man kan minnas och fram tills ca 1960-hade flera gårdar i byn samma typ av får som gick gemensamt på skogen.
Förr i tiden lammade fåren inomhus mitt i vintern. På sommaren släpptes tackorna tillsammans med lammen lösa i skogen. När de togs in var betäckningen redan avklarad, slumpvis av de egna bagglammen.

 

Fåren har vad man minns varit vita, men de senaste åren har några enstaka svarta lamm fötts. De har sparats och på så vis har andelen färgade får ökat och är i nuläget runt 10%. Man ska inte sträva efter att öka variationen i färger utan rasen ska bevaras med ungefär den andelen man har.

 

Fåren är mycket små, mindre än Dalapälsfår och Roslagsfår.
Behornade baggar förekommer men de flesta baggarna är kulliga. Inte heller det ska förändras utan man ska sträva efter att båda sorterna förekommer.
Svansarna är relativt korta och ullfria. Öronen är små. De har ofta lite pannlugg. De flesta fåren har en speciell ansiktsprofil.

 

De har kvar en gammal egenskap från de gamla skogsfåren och det är att de är vaksamma och skygga mot främlingar, men tama mot sina ägare.

 

Vi vet väldigt lite om hur husdjur såg ut förr i tiden, studerar man t.ex. gamla skrifter så står det kanske hur många får man hade men inte vilken färg eller om de hade horn.
Tabackstorpfåren är "de där fåren som alltid funnits på gården", man har inte funderat så mycket över deras utseende och på så vis förstärkt eller försvagat vissa utseenden. Förhoppningsvis så har man kanske här kvar ett bra exempel på hur de verkligen såg ut förr i tiden. Det finns inga belägg för att det var ovanligt med vita får förr i tiden.

 

 

Värmlandsfår

  

Snabbfakta

 

Ursprung

Bengt Sonesson, Värnäs, Värmland.

Genbanksstart  

1997

Färg

Beige, brun, grå, svart och vit. Skäckiga förekommer.

Ull

Varierar. Gobeläng, rya och vadmalsull.

Horn

Tackor kulliga, hornknappar förekommer. Baggar behornade och kulliga.

Vikt

Tacka 45-85 kg, bagge 50-90 kg.

Mankhöjd

Tacka 55-75cm (medel 66cm), bagge något högre.

Antal lamm

Vanligtvis 2. 1 och 3 förekommer, enstaka gånger även 4 lamm.

Brunstperiod

Hela året med undantag för sommaren. Kan lamma två gånger per år.                    

 



 

Genbanksansvarig

Carina Ydrevall

Offerberg 9262
821 67 Vallsta

070-6642389

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Värmlandsfår har sin härstamning från Bengt Sonessons stora besättning i Osebol nära Stöllet vid Klarälven i norra Värmland. Han hade tagit över fåren efter sina föräldrar. Bengt hade sedan länge intresserat sig för får "av den gamla stammen" och köpte därför inte in några baggar av moderna raser. Han utökade istället sin lilla flock under 1970-talet med ett fåtal djur som han hittade på olika gårdar runt om i Klarälvsdalen, i Munkebol, Benteby och Branäs, alla var av "den gamla stammen".

När Bengt var liten hade hela byn sina får gemensamt i skogen och då blandades fåren vanligtvis även med andra byars får och det blev nytt blod i flockarna på det viset. I regel höll man inga vuxna baggar utan bagglammen fick betäcka tackorna innan de slaktades på hösten. Lammen föddes sedan tidigt på vintern, ofta redan runt jul. Fåren var oftast vita men någon gång kunde det bli svarta lamm. En del var grå eller "yset" som man kallade dem och det kunde förekomma bruna får i trakten. Bengt minns i sin ungdom att föräldrarna hade en behornad tacka.

Under åren 1992-1996 togs också två typiska baggar från Hälsingland och en liten flock från Dalarna in i flocken. Lars Englund och Nils Dahlbeck hade stött på dessa under sina resor då de letade efter "färgade ryafår" och när projektet "horngumse" började. Bland annat hamnade en av dessa baggar hos Roger Strömborg, god vän till Bengt Sonesson, som under lång tid haft får från Bengts besättning. Ytterligare en liten grupp får från Anette Back Olsson i Lekvattnet, Värmland togs omhand.

 

Värmlandsfåren är ganska små jämfört med produktionsfår men är en av de större raserna bland allmogefåren, både till antal och när det gäller kroppstorlek. Vuxna tackor väger mellan 45 och 85 kg, baggarna väger ca 50-90 kg. Mankhöjden är i medeltal 66 cm för tackor och 72 cm för baggar. Tackorna är goda mödrar och får oftast två lamm per gång, men trillingar förekommer. Ungtackor får vanligtvis ett lamm. Värmlandsfåren kan lamma tre gånger på två år.

 

Fåren varierar mycket och finns i alla färger: svarta, grå, bruna, beiga, vita och brokiga (skäckiga) får. Tackorna är oftast kulliga, men hornknappar förekommer, de har i sällsynta fall små horn. Baggarna är oftast behornade men kan också vara kulliga.

 

Ullen varierar i typ från rya till gobeläng och finullstyp, men även så kallad vadmalsull är mycket vanlig. Den är ofta mycket finfibrig, lämpar sig väl till hantverk och är mycket lätt att spinna och tova.

 

Värmlandsfåren har en god flockkänsla och de blir ofta mycket trevliga och tama. De är duktiga betesdjur och äter gärna sly. Fåren passar bra i såväl små som stora besättningar.

 

Värmlandsfåren bevaras i genbank av Föreningen Svenska Allmogefår sedan 1997.

 

Roslagsfår

  

Snabbfakta

 

Ursprung

Maj och Henry Jansson, Raggarön i Roslagen, Uppland.

Genbanksstart  

1997

Färg

Vita, svarta med större eller mindre vita tecken eller svartvitfläckiga. Det förekommer lamm som föds rödbruna eller rödbrunfläckiga, men denna färg bleks till gräddvit när ullen växer ut.

Ull

Ryaull med långa täckhår, rakt eller vågigt.

Horn

Tackor kulliga, baggar behornade.

Vikt

Tacka 30-40 kg, bagge 50 kg.

Mankhöjd

Tacka 50-60cm (medel 57cm), bagge något högre.

Antal lamm

Vanligtvis 1, 2 förekommer.

Brunstperiod

Året runt.

 





Genbanksansvarig

Diane Dahlberg

Nybyn
186 97 Brottby

0703-15 08 99

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Roslagsfåren återupptäcktes i början av 1990-talet när Nils Dahlbeck och Lars Englund reste runt i Sverige för att hitta färgade ryafår och behornade baggar.

 

Roslagsfår fanns förr på varje gård i Roslagen och hölls ofta på sommarbete på holmarna i skärgården. Under 1900-talet försvann de gamla fåren från gårdarna i rask takt för att bli ersatta av mer produktiva raser och så småningom fanns bara en besättning kvar, hos Maj och Henry Jansson på Raggarön i norra Roslagen. Deras får har nämnts i gårdshandlingar sedan 1700-talet. Maj och Henry sparade alla bagglamm och höll dem tillsammans med tackorna till vintern, då alla bagglamm slaktades efter betäckningen, så kallad gruppbetäckning.

 

Ullen användes främst för husbehov. Man spann och vävde, stickade och nålband allt från strumpor, vantar och övriga kläder till segeltyg m.m. Tovning var däremot inte så vanligt. Upplandsmuseét har låtit undersöka gamla "uppländska slitryor" och kommit fram till att de bl.a. har tillverkats av ull vars motsvarighet idag endast finns hos Roslagsfåret.

 

Roslagsfår är små nätta djur med smala ben, tackorna väger mellan 30 och 40 kg och en vuxen bagge ca 50 kg. Mankhöjden är i medeltal 57 cm. Som de flesta andra allmogefår kan tackorna lamma året runt och får oftast ett lamm, ibland två. Trillingar är oerhört ovanligt.

 

Fåren är vita, svarta med större eller mindre vita tecken eller svartvitfläckiga. Det förekommer lamm som föds rödbruna eller rödbrunfläckiga, men denna färg bleks till gräddvit när ullen växer ut. Baggarna har horn som oftast är stora och vida, tackorna är kulliga.

 

Ullen är av ryatyp med långa raka eller lockiga täckhår och underull. Svansen och ansiktet är oftast inte ulltäckt, även om ulliga svansar förekommer. Ullen är av varierande kvalitet och Roslagsfårens ull lämpar sig mindre för tovning då den inte krymper utan behåller sin ursprungliga struktur.

Roslagsfåren är härdiga och blir lätt väldigt tillgivna och tama. De är rörliga, duktiga betesdjur och äter gärna sly. Med sin nätta storlek är fåren lätta att hantera vid klippning och förflyttning.

 

Roslagsfåren bevaras i genbank av Föreningen Svenska Allmogefår sedan 1997.

 

Svärdsjöfår

  

Snabbfakta

 

Ursprung

Familjen Barkas/Johansson, Svärdsjö, Dalarna.

Genbanksstart  

1999

Färger

Vanligen vit, men även svarta med vita tecken förekommer.

Ull

Ofta mycket finfibrig och mjuk. Så kallad ”tyskull” med hårt knuten pälslock är vanligast men även finull och ull av ryatyp förekommer.

Horn

Tackor kulliga, baggar kulliga eller med hornknappar.

Vikt

Tacka 40-60 kg, bagge 50-70 kg.

Mankhöjd

Tacka 55-65cm (medel 57cm), bagge något högre.

Antal lamm

Vanligtvis 1-2 lamm, 3 lamm förekommer.

Brunstperiod

Året runt men vanligen sensommar/höst.

 

svärdsjöfår g1316


G1672 ll


g 38

Genbanksansvarig

Louise Westerberg
Ormön 116
74296 Gräsö
070-311 22 03
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Svärdsjöfåren har sitt ursprung från Svärdsjö i Dalarna och fram till i början av 1950-talet hade alla gårdar i byn och grannbyn Bengtsheden just denna typ av får. Fåren hölls tillsammans på samma fäbod om somrarna.

På gården Barkas i Hillerboda Svärdsjö hos Anna-Britta och Erland Johansson har dessa små får alltid funnits. Gården har varit i släkten sedan 1600-talet. Anna-Brittas mormor beredde skinnen och sydde skinntröjor, korta kvinnotröjor utan bräm, och ullen spanns till stickgarn. Man har alltid använt egna baggar, men försökte ta bagglamm från olika tackor för att sprida generna.

 

Svärdsjöfåren är småvuxna, tackorna väger ca 40-60 kg och baggarna väger 50-70 kg. Mankhöjden är i medeltal 57 cm hos tackor och 63 cm hos baggar. Tackorna får oftast tvillingar men även enfödda lamm och trillingar förekommer. De kan lamma året om, ibland till och med flera gånger om året.

 

Fåren är oftast vita, ibland med mörka fläckar i ansikte och på öronen, men även svarta får med vita tecken förekommer. Både tackor och baggar är vanligtvis kulliga men ibland förekommer små horn hos baggarna. Färgade får och baggar med horn har tidigare sedan gammalt alltid gallrats bort.

 

Ullen är så kallad "tyskull" som är knollrig, småkrusig, mycket mjuk och finfibrig. Den passar utmärkt till olika sorters finare handarbete. Svansen är kort, spetsig och ullfri.

Svärdsjöfåren är mycket effektiva och duktiga betesdjur samt har en utpräglad flockkänsla vilket tidigare behövdes på fäbodarna men som nu gör fåren till bra hushållsfår.

 

Svärdsjöfåren bevaras i genbank av Föreningen Svenska Allmogefår sedan 1997. 

Klövsjöfår

  

Snabbfakta

 

Ursprung

Maj Olander, Klövsjö, Jämtland.

Genbanksstart  

2003

Färg

Vit, svart.

Ull

Ryaull med stark glans och lyster.

Horn

Tackor kulliga, baggar kulliga men även med hornknappar.

Vikt

Tacka 45-70 kg, bagge 60-80 kg.

Mankhöjd

Tacka 55-70cm (medel 64cm), bagge något högre.

Antal lamm

Vanligtvis 2-3, även 1 och 4 lamm förekommer.

Brunstperiod

Året runt, kan lamma 2 gånger per år.                                                                              

 



 

Genbanksansvarig

Olov Östling
Forsa 112
837 71 Duved
070-6642912

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Dagens Klövsjöfår härstammar från en grupp får som Ivar Andreasson köpte av Maj Olander i Klövsjö 1991. Fåren hade Maj Olander övertagit från sin far som i sin tur hade fått dem i bröllopsgåva av sin mor. Från Ivar Andreassons besättning spreds sedan djur till Halland och Skåne och 2003 utförde Johan Widing ett inventeringsarbete av dessa får som resulterade i att fåren ansågs vara en egen ras av allmogefår. Under hösten 2004 kom ytterligare några djur med i genbanken och de härstammar från några få besättningar i Klövsjö. 2010 anslöts den sista kända ursprungliga besättningen med Klövsjöfår till genbanken. Dessa får hålls fortfarande på fäbod under sommaren trots upprepade problem med björnar.

Maj Olander använde ullen från fåren till olika hantverksföremål och även vaddig ull användes, men då till tovning. Djuren kan bli mycket gamla, 15 år för en tacka är inte ovanligt. Enligt Maj Olander brukade hennes farmor koka gröt till tackor som inte hade några tänder kvar så de skulle klara vintern.

 

Klövsjöfåren är ganska stora för att vara allmogefår, tackorna väger ca 45-70 kg och baggarna väger ca 60-80 kg. Mankhöjden är 64 cm för tackor och 66 cm för baggar och kroppshållningen är ganska låg och bred. Tackorna brunstar året runt och kan lamma två gånger per år. De får vanligtvis två eller tre lamm men även enfödda lamm och fyrlingar förekommer. Vissa tackor lammar stående.

 

Fåren är vita, eller svarta med vita strumpor och/eller vit teckning i ansiktet. Även skäckfärgade kan förekomma, men bör ej användas i avel. Både baggar och tackor är vanligtvis kulliga, men hornknappar förekommer och horn har förekommit tidigare på baggar i ursprungsbesättningen.

 

Ullen är av ryatyp med en otrolig glans och lyster, men det förekommer även djur som har vadmalsull. Ullen växer oftast så lång att den når ner till marken och har tydlig mittbena och passar utmärkt att spinna och tova. Ansiktet är ullfritt och glänsande, svansen är kort.

 

Klövsjöfåret har en god orienteringsförmåga och är lätta att flytta mellan olika hagar. Tackorna är exemplariska mödrar och lammar bra i grupp. Djuren är väldigt tillgivna och baggen kan vanligen gå med flocken hela året. Han är väldigt beskyddande av tackorna och lammen, både mot rovdjur och främmande människor.

 

Klövsjöfåren bevaras i genbank av Föreningen Svenska Allmogefår sedan 2003.