Redan för ett år sedan beslutade vi i ullkommittén att vi skulle delta som utställare vid Skoklosterspelen. Med Maria Ericsson som entusiasten hakade vi andra på.

Här får man en inblick i vikingatid, medeltid och stormaktstid på olika sätt. Marknadsplatsen och alla försäljarna är en stor del av arrangemanget. Men samtidigt utspelas fejder i vikingabyn, riddarna kämpar i tornespel och soldaterna i stormaktstiden bjuder på krutrök och muskedunder.

Spelen pågick från onsdag till söndag sista veckan i juli 2006. Första morgonen var vi där och byggde med Ivans hjälp en hage till fåren - Gosan, Yngve och Bärtil - och så slog vi upp vårt tält. Föreningen Gotlandskaninen var också vid oss och hade några kaniner med. Vi gjorde en liten utställning med produkter från fåren som vi på olika sätt tillverkat, garn och tovade saker, skinn mm.

För att också visa hantverket hade Anita tex förberett så hon satt och skrapade skinn. Någon spann på slända medan vi andra pratade och berättade om våra får och så till att djuren hade det bra.

Platsen vi fått visade sig alldeles för solig för djuren och för oss. Första natten var heller ingen höjdare som närmsta grannar till värdshuset med musik halva natten var djuren skräckslagna och människorna sömnlösa. Detta ordnade sig dock snabbt redan tiditg torsdagsmorgon då Anita spände ögonen i en av arrangörerna och sa att om det inte blev bättre skulle vi packa ihop och åka hem. Det kom genast en stab av hjälpredor och flyttade hela konkarongen - får, kaniner, tält samt innehåll - till en alldeles utmärkt plats i skuggan nere vid sjön.

Nu när vi fått skugga började molnen dra ihop sig. Fortfarande kom det en hel del besökare. På fredagseftermiddagen fick vår lilla utställning snabbt inrymmas i vårt sovtält då åskan dundrade och regnet vräkte ner. På söndagen sista dagen var det sol igen och mycket folk besökte oss och fåren.

Vi pratade med många av de som bodde i vikingabyn och medeltidsbyn de var nyfikna på fåren, på ullen och på produkterna. För många av dem är det jätteviktigt att få tag i "äkta vara" till sina kläder.

Från de här dagarna har jag många roliga minnen av händelser och människor jag fått kontakt med. Men Gosan, Yngve och Bärtil har viskat i mitt öra att hemma är bäst och ska jag åka dit igen får jag åka själv.

Anna-Lena Lundin