SVENSKA ALLMOGEFÅR

Allmogefår är ett samlingsnamn för lantraserna Dala-Pälsfår, Roslagsfår och de som tidigare kallades Skogsfår. Numera delas skogsfåren upp beroende på ursprung, i raserna: Gestrikefår, Helingefår, Svärdsjöfår, Värmlandsfår och Åsenfår. Detta beslut har styrelsen i Föreningen Svenska Allmogefår fattat, då det genom efterforskning och kartläggning av de olika grupperna framkommit att de är alla unika och har hållits mycket lokalt i slutna besättningar och att de skiljer sig både vad beträffar ulltyp, färg och exteriör.

Under senare delen av 1800-talet började antalet inhemska får att minska. Istället för de små, härdiga och allsidiga får, som hållit landsbygdens folk med ull, skinn och kött, importerades får med ull som passade moderna spinnmaskiner och får med hög köttproduktion, bådevad beträffar vikt och avkastning i livdjur. De ursprungliga svenska fåren var behornade, men hornen kom delvis att avlas bort under inflytande av Hushållningssällskapen.

Några få rester, av lokalt präglade får, finns kvar och är nu föremål för stigande intresse. De lämpar sig väl att hållas i relativt små flockar, ger ull som är mycket trevlig att arbeta med och har ett kött som i kvalitet och smak vida överträffar konventionellt fårkött. Dessutom är allmogefåren till sin natur kloka och tillgivna. De blir ofta trevliga familjemedlemmar och stora personligheter.

Föreningen är väl medveten om att det kan dyka upp ytterligare flockar som är av gammal stam och utan inblandning av andra raser.

 

Dala-Pälsfår
Gestikefår
Helsingefår
Klövsjöfår
Roslagsfår
Svärdsjöfår
Värmlandsfår
Åsenfår

Här är en grov sammanfattning på de olika rasernas ullkvalitét och vad den går att används bäst till.

Ras Ulltyp Spinna Tova
Dala Päls rya utmärkt medelbra
Gestrike rya utmärkt medelbra
Helsinge rya utmärkt medelbra
Klövsjö rya utmärkt medelbra
Roslags rya utmärkt medelbra
Svärdsjö finull, gobeläng utmärkt utmärkt
Värmland rya, vadmal, finull utmärkt utmärkt
Åsen rya, vadmal, finull utmärkt utmärkt